Confused

Just nu är jag inne i nån konstig fas i mitt liv. En fas där det känns som om jag skiter i allt, bara funderar, ältar och funderar lite till. Jag orkar inte städa, laga mat, fixa nånting, det får bara ligga. Jag ORKAR bara inte, och jag skiter fullständigt i det.

Jag vet inte vad jag vill, vad jag strävar efter, vad som är mina val. Jag vet ibland inte ens vem jag är. Ibland blir jag väldigt förvånad över vad jag gör. Jag drivs bara av mina tankar, så pass att jag ibland känner att jag skiter fullständigt i om jag slår ihjäl mig, står mitt i stan själv i regnet klockan tre på natten eller..ja all självbevarelsedrift är som bortblåst. Samma sak gäller det psykiska, det känns som om jag bara vill kasta mig ut och förlora allt, eller vinna allt. Bara jag gör nånting!

Jag vet inte vad som känns viktigt i mitt liv, känns ibland som om jag bara vill dumpa allt som betyder något och sticka till....nånstans långt bort och bara börja på nytt! Har så svårt att släppa allt det gamla, vad som har varit, vad jag har varit. Men samtidigt kan jag vissa stunder i min ensamhet känna att jag inte vill byta bort nånting.

Lyssnade på en del nostalgimusik idag, och då fick jag verkligen tillbaka den där känslan man hade i typ högstadiet, man ville så mycket... Den där riktiga känslan av ångest, ensamhet och desperation.

Det känns så jäkla slösigt att bara gå runt och vara missnöjd med sig själv och det man gör hela tiden, det finns garanterat de som har betydligt sämre förutsättningar. Jag vill komma vidare, jag vill göra skillnad, jag vill göra avtryck i folks liv såsom de gör i mina, jag vill utveckla, uppfinna och leda men mest av allt vill jag vara lycklig. Det känns som om jag hela tiden strävar efter nåt mer, finns det inget mer än det här? Ska man vara nöjd med ett förorts-mellanmjölks-svensson-liv a´la tvåbarnsmamma i Åkerberga, NEJ HERREGUD JAG VILL INTE!! Handla i samma mataffär, träffa samma människor, ligga framför tv:en och bli fet och äta ostbågar, köpa träningsoveraller på Ullared, åka på semester till Skara Sommarland...MARDRÖM!!

Jag ska försöka ändra det här nederlaget till något positivt nu. Kom igen, kämpa på!!!

(ledsen för psyk-inlägg...)

Kommentarer
Postat av: Svarte Petter

Du skriver att du inte vet vad du vill göra men sedan skriver du samtidigt vad du vill göra - göra avtryck, göra skillnad, utveckla m.m...det är bara att sätta igång, om du inte vet hur så är det bara att fokusera på det du är bra på och försöka utveckla det. Hitta din riktiga drivkraft och satsa på den. Det finns uppenbarligen områden som du kan som handen i handsken och då är det bara att satsa rubbet på det.



När det gäller lycka m.m. så borde du tänka på att det finns människor som trivs med mellanmjölken och svensson-livet osv. Finner det rätt märkligt att du visar förakt för exempelvis stockholmare och materialism när du själv visar förakt för "svensson-livet", det går inte riktigt ihop då det osar materialism och "överhetsanda" samt paradoxtänkande. Värdera om situationen och tänk efter över vad du egentligen skulle må bra av. Pengar och materialism må ge lyckorus men det enkla kan ge så mycket mer, oavsett vad man värderar högst här i livet (oavsett om man är stockholmare eller inte).



Tjing tjing



2010-05-23 @ 01:40:14
Postat av: elina ekström

kan verkligen känna igen mig i allt du skriver... life suxs big time ibland....


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback