Varför ska det vara så svårt?

Jag stöter bort allt och alla som bryr sig. Irriterar mig och blir sårad när folk bara ser till det ytliga. Jag vill att folk ska lära känna mig, samtidigt får de aldrig göra det. Jag blir alltid känslomässigt engagerad, jag slåss hela tiden med mina känslor. Jag vet aldrig vad jag egentligen vill..vilken är min riktiga vilja? Jag måste säga att det otroligt ofta är svårt för mig att definiera detta. Trasslar bara in mig. Känns som om jag har så otroligt mycket känslor i mig som gör att jag en dag kommer att sprängas. Trött på mig själv. Enorm prestationsångest och ilska..mot vad? Känns som om det är mot mig själv. Och besvikelse. Känner mig Ensam. Samtidigt vill jag vara ensam..varför? Jag vet inte. Vill inte det egentligen. Trött på att människor tar så lätt på allt. Det är inte så lätt när det är svårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback