Se MIG! (ett allmänt utbrott)
Ibland blir man så glad...för att folk ser en. Idag blev jag glad för småsaker, som att en rolig gubbe kom fram till mig och pratade och skämtade, en liten kille tyckte att jag var gullig (!) och att en liten kille ville byta sitt nr mot godis! Haha! Han var ju bara typ 10 år för ung för mig eller nåt sånt. Att folk bara bryr sig om mig gör mig glad. För ibland känner man sig bra som den mest ensamma människan i världen. Men jag är ju inte det, det känns bara så.
Jag är så TRÖTT på att alla bara går efter utseende, fan, se MÄNNISKAN!!!!!!!!!!!! Men jag måste erkänna, jag är väl lika dålig själv på det, eller nja, kanske inte. Om man tycker nån är kul, så spelar det ingen roll hur personen ser ut. Men är nån skitsnygg och helt dum i huvudet så...ja, då vill man ju inte direkt umgås med den personen. Jag är bara så trött på att jag känna att jag inte duger. Varför i helvete skulle jag vara sämre än någon annan? Dummare än någon annan? NEJ! Jag är inte det..det vet jag. Jag vågar bara inte vara jag, för jag är helt enkelt så jävla rädd för att folk inte ska gilla mig som jag är. Fast måste alla gilla mig då? Det är väl inte normalt att alla gillar alla? Nope. Men har man prestationsångest så har man. Gör jag nåt så måste jag vara bäst, annars kan jag lika bra vara sämst. Suck. När ska jag bli vuxen, och fatta att jag är jag och folk får gilla mig som jag är? Varför är jag så rädd? Jag har inte varit med om att någon har tyckt nåt illa om mig precis, som jag vet iallafall. Men alltid om jag får kritik eller gör fel så ska jag tänka på det hela dagen och älta "Men hur kunde jag göra så...blabla..." Fan.
Ibland känner jag inte igen mig själv. Jag har blivit så hård och kall. Som att jag inte kan uttrycka mig längre. Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig och gråta för att nån ska se mig...men jag kan inte. Det går liksom inte, det går bara inte. Fan vad jag låter patetisk. Jaja, jag är väl patetisk då. Har jag väl alltid varit, men jag vet bara att det känns som om allt kul är föbi och aldrig kommer mer igen. Och här sitter man..och sitter..dagarna i ändå, och inget händer. För att man inte låter nån komma in. Och jag kommer vara så kräsen när det gäller det, för jag orkar inte med folk som är oseriösa. Fatta att jag är en människa också...inte nån man bara går ifrån när man inte vill längre. JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ALLA!! Måste alla killar vara så störda i huvudet. Idag funderade jag allvarligt på att bli lesbisk, men kom fram till att det nog inte var nåt för mig. Nehe, då var det alternativet gone också. Skitsamma, nu är det slut på utbrottet, jag ska gå och sova.
Jag är så TRÖTT på att alla bara går efter utseende, fan, se MÄNNISKAN!!!!!!!!!!!! Men jag måste erkänna, jag är väl lika dålig själv på det, eller nja, kanske inte. Om man tycker nån är kul, så spelar det ingen roll hur personen ser ut. Men är nån skitsnygg och helt dum i huvudet så...ja, då vill man ju inte direkt umgås med den personen. Jag är bara så trött på att jag känna att jag inte duger. Varför i helvete skulle jag vara sämre än någon annan? Dummare än någon annan? NEJ! Jag är inte det..det vet jag. Jag vågar bara inte vara jag, för jag är helt enkelt så jävla rädd för att folk inte ska gilla mig som jag är. Fast måste alla gilla mig då? Det är väl inte normalt att alla gillar alla? Nope. Men har man prestationsångest så har man. Gör jag nåt så måste jag vara bäst, annars kan jag lika bra vara sämst. Suck. När ska jag bli vuxen, och fatta att jag är jag och folk får gilla mig som jag är? Varför är jag så rädd? Jag har inte varit med om att någon har tyckt nåt illa om mig precis, som jag vet iallafall. Men alltid om jag får kritik eller gör fel så ska jag tänka på det hela dagen och älta "Men hur kunde jag göra så...blabla..." Fan.
Ibland känner jag inte igen mig själv. Jag har blivit så hård och kall. Som att jag inte kan uttrycka mig längre. Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig och gråta för att nån ska se mig...men jag kan inte. Det går liksom inte, det går bara inte. Fan vad jag låter patetisk. Jaja, jag är väl patetisk då. Har jag väl alltid varit, men jag vet bara att det känns som om allt kul är föbi och aldrig kommer mer igen. Och här sitter man..och sitter..dagarna i ändå, och inget händer. För att man inte låter nån komma in. Och jag kommer vara så kräsen när det gäller det, för jag orkar inte med folk som är oseriösa. Fatta att jag är en människa också...inte nån man bara går ifrån när man inte vill längre. JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ALLA!! Måste alla killar vara så störda i huvudet. Idag funderade jag allvarligt på att bli lesbisk, men kom fram till att det nog inte var nåt för mig. Nehe, då var det alternativet gone också. Skitsamma, nu är det slut på utbrottet, jag ska gå och sova.
Kommentarer
Trackback