Den lyckligaste stunden...

I torsdags när jag var i ridhuset så stämde bara allt. ALLT. Han gick som en gud, stabilt i perfekt form. Men världens framåtbjudning och jag kunde göra öppnor och jobba honom i superkort galopp, jag kunde göra små volter, flytta honom åt alla håll. Allt bara stämde. När jag sen gick uppför backen till transporten, så tänkte jag spontant: Jag skulle inte vilja byta den här stunden mot allt i världen. Sen tänkte jag efter, man brukar ju tänka så, men inte mena det. Men jag menade det verkligen. Allt jobbigt var som bortblåst. Jag tänkte inte på någonting annat än att livet är så jävla underbart.


Jobbade idag, inte så mkt folk dock. Ikväll blir det melodifestivalen och lite plugg. Man måste ju vara redo för torsdag. Jag har läst 15 kapitel på en vecka (på engelska!!), så det får man ju vara nöjd med. Känner att den här tentan kan nog funka. Om jag inte pluggat på helt fel grejjer vill säga, men det hoppas jag inte.

Föresten, idag handlade Ludmila Engqvist hos oss. Herregud, jag tycker synd om henne. Vilken skam hon måste bära med sig. Hon hade allt, hela svenska folkets kärlek, och tappade ALLT. Tänk vad hatad hon måste ha blivit i folkhemmen när hon skämde ut Sverige på det sättet. Nu har det iof gått några år..men ändå, svenskarna glömmer inte så lätt...

Jag försöker tänka positivt. Men ibland går det till överdrift. I onsdags natt började jag tänka så positivt så jag inte kunde somna!! Haha! Jag låg bara och tänkte...den där frisyren ska jag ha, och de kläderna och...blabla. Herregud, ibland är man knäpp. Nä, nu ska jag plugga så jag kan slappa lite ikväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback