Mickan

Suck. Fyra stycken har dött i vår närhet sedan år 2003...Min mammas bästa kompis Inger 2003, 50 år, hade fyra barn och man. Min mormor Viola 2004, 69 år, sjuk i 5 år, hade fyra barn och 8 barnbarn. Min mormors systers särbo Harry 2005, 77 år. Min morbrors fru Camilla 2006, 47 år, 2 barn och man.  Alla dessa har jag haft väldigt mycket kontakt med sen jag var liten. De har spelat en mycket stor roll i mitt liv.

Fy sjutton. Varför drabbar det här vår släkt? Och stackars de barn som får växa upp utan mamma! Man kan inte ens föreställa sig hur det kan kännas. Det måste vara det mest fruktansvärda av det fruktansvärda!! Och för pappan som är kvar, som får ta hand om allt som är kvar. jag kan inte förstå att hon är borta. Det gick så fort. När hon var här på festen i början på augusti så var hon helt "frisk". Hon trodde aldrig att hon skulle dö. Jag trodde aldrig att hon skulle dö, eller jag hade det i bakhuvudet men jag ville inte tro det..

Jag tror faktiskt det är över vårt förstånd att förstå att någon är borta för alltid. Man reagerar inte så starkt som man tror att man ska göra. Man tror att man ska gråta i 10 timmar, men man gör inte det. Däremot är man inte närvarande och allt annat utom just det känns som små petitesser.