Mickan

Presentationen som jag bävat så för gick tipptopp. Fan. Jag fattar inte att allt flyter på så bra. De var riktigt impade av vår uppsats och ville betala oss för att undersöka mer. Det skulle vara askul! Lägga ner en månad i höst på det. Och dessutom få betalt och känna att man gör något av betydelse.

Armstrong sträckte sig i ena bak i onsdags/torsdags. KAN bero på alla bakutsparkar han gör. Hehe. Nåja, han har skrittat sen dess, och idag var han helt crazy när jag gick med honom. Han bara kastade sig hela tiden, och stod på stället och bara sparkade bakut/bockade. Haha.

Ibland har jag varit orolig för framtiden, men nu känns allt bara spännande. Man vet liksom inte vad man blir av. Det känns bara som om det är fullt av möjligheter. Bara man tar alla chanser!

Det är sjukt hur simpel människns hjärna är. Att den är så jäkla lättlurad?! Hela din sinnesstämmning och ditt humör påverkas av hur du bestämmer att du ska känna dig. Ett exempel, på torsdag ska jag och Tessan hålla en föreläsning för säljarna på ett företag,vilket är ca trettio pers. Då har jag två val. Antingen vara pissnervös så jag mår illa tre veckor innan, eller helt enkelt bestämma mig för att jag kommer fixa det här. Egentligen är jag första alternativet. MEN jag väljer istället att tänka; fsioen vad kul det sk bli! Vad vi kommer knäcka! Vad stolta vi kommer känna oss att vi vågade! Och jäklar vilket bra jobb vi gjort! :-) Detta gäller allt här i livet. Men det är inte alltid så lätt att vara positiv. Försöka duger. Säger den evige pessimisten...

Veckans näst sista jobbdag för mig. Skönt! Annars har veckan gått rätt trögt. På jobbet har det dock varit kul, har skrattat så jag gråtit varje dag i princip. Och sen har vi fått en jättebra luchrestaurang med supergod mat som man ser fram emot varje dag. ;-) Imorse lyckades jag försova mig en timme, så jag sitter fortfarande på tåget, verkar dock som att jag inte kommer bli allt för sen trots allt. Idag fyller lilla InePine 1år, så jag måste köpa en present idag också. :-)

Tiden går så fort. Och jag får totaldamp av att vara hemma i sthlm när det är såhär fint väder... Vad ska man hitta på om dagarna egentligen?? Jag känner mig alltid alldeles klaustrofobisk efter att ha kommit hem från västkusten. Där är det så öppna landskap och man kan röra sig fritt på stranden osv. Här känns det som om man är i en burk. En jävligt liten burk dessutom. :-(

Igår red jag lektion för Karin igen. Det började med en avsittning för min del, då hästen gjorde ett enmeters språng över en cavaletti och sen brallade till, jag var inte alls beredd utan gjorde en frivolt över halsen och landade på rygg. Inget värre än en skrapsår som minne. Annars gick det superbra. Han var rätt pigg men vad kan man förvänta sig av en fyraåring när man är första gången på utebanan med massor med hästar och ljud runtomkring och massa bommar på marken dessutom?

Snodde lite bilder från Tessans blogg.






Jag måste lära mig att ta mer kort. Jag tar i princip aldrig kort. Fattar inte varför, det är ju väldigt kul att ha senare.

Skönt. Nu blev det skugga. Man ska inte klaga, men när det är fint väder så känner man sig alltid tvingad att sola och sitta ute. Nästa vecka är det jobb igen, vilket jag inte ens vill tänka på. Det jag ännu mindre vill tänka på är framtiden. Tänk om man inte vore en så obota pessimist hela tiden? Att man kunde se alla möjligheter istället för alla problem? Jag borde nog gå till en hjärnskrynklare...