Mickan

Nu börjar jag äntligen se ljuset i tunneln. I torsdags hade jag ett riktigt hallelulja moment då Armstrong för första gången (någonsin/på mycket länge) bjöd framåt i galopp i ridhuset på eget initiativ! :-)

Det går inte att beskriva hur glad jag blev, nästan så att jag blev gråtfärdig och vilja bara skrika rakt ut ÄNTLIGEEEEN!! Han fick massor med beröm och verkade tycka att det var riktigt kul. I fredags fick han vilodag och igår hade Tessan hand om honom. Lyxigt med två stallfria dagar, det har jag inte haft på väldigt länge. Igår gick jag på stan med mamma o Joppe, vi shoppade en del i Sturegallerian. Efter det blev det en promenad på Gärdet.

Idag hade jag tänkt rida ut men insåg att det inte var någon bra idé, Armstrong verkade ha vårkänslor och pep ut ur boxen och bara stod och studsade när jag skulle spänna sadelgjorden. Det blev ett ordentligt pass i ridhuset istället med en avslutade skrittur ute i solen. Han var riktigt fin i traven idag, bara flöt fram och bjöd ordentligt. Galoppen var svårare, tycker att han tippar huvudet åt ena hållet, alternativt förböjer sig. Så det är nåt vi får jobba på, men det är kul att man börjar känna detaljerna mer och mer. Förut hade man fullt sjå att bara få honom att trava! Jag känner att dressyrlektioner skulle vara på sin plats, jag sitter som en kratta i sadeln. Står på tårna, tippar framåt osv. Usch!