Mickan

Just nu blåser det storm ute. Och inte lite. Ibland hällregnar det också. Och åskar. Och blixtrar. Är det detta man kallar svensk sommar?

Vad har jag gjort idag...? Läst och..läst och läst lite till. Och varit på en långpromenad. Men det är väl också sånt man kallar svensk sommar.

Framför allt njuter jag bara av att vara ledig.

Undra hur ett fulbageri ser ut?? Jag har iaf köpt toscakakor,varför finns aldrig det hemma?? Samma sak med kalvkorv, saltrulle och vr-limpa. Det är grejer det. Igår var jag händig och slipade en trappa och idag ska jag olja in altanen. Semester!!

Imorrn blir det riktigt sommarlov för mig. Då sticker jag ner till Varberg. Där kan man verkligen slappna av och varva ner. Ska bli otroligt skönt! Tycker faktiskt jag är värd det efter all skit och slit som varit de senaste månaderna.

Det har väl inte hänt så mycket den senaste tiden. Det går jättebra med Armstrong och jag tycker vi passar riktigt bra ihop. Jag har ridit en del lektioner för min tränare Karin och det funkar bättre och bättre för varje gång. Han är så jäkla cool! Igår var det stor fälttaävlanstävling ute på stallet, med mängder med hästar, högtalare osv. Vi gick förbi allt och han brydde sig inte ett dyft. Vi red i ridhuset med flera andra också vilket han inte brydde sig om heller. Det ska bli jättekul att se hans utveckling för jag tror han kan bli en KANONhäst. Hans kondis måste tränas upp bara. Och min med. Jag har ingen armstyrka heller har jag märkt. Haha.

I fredags var jag på tjejmiddag hos Anna Panna. Det var mycket roligt. Vi dansade massa roliga danser, hehe. Och massa dålig musik, precis som det ska vara. Och sen kommer alla bekännelser fram, haha. Tessan och jag cyklade hem sen utan att köra i diket. Vilket var väldigt proffsigt gjort av oss måste jag säga.

Nu ska Tessan vara hästvakt en vecka vilket kommer gå superbra är jag säker på. Så cool som Armstrong är så kan du rida ut själv, håll dig inom rimligt avstånd bara. ;-) Det finns ju en säkerhetsväst också...

hmm. Lagom segt att gå upp och jobba imorse. Särskilt när det är så kort kvar tills man får ledigt... Men det kändes bättre på em. Så surt bara att sitta och jobba ikapp som en galning varje gång man kommer till jobbet. Det suger musten ur en. Därför ska jag dit imorrn och röja undan det mesta tänkte jag. Förhoppningsvis kan jag vara ledig onsdag och fredag denna vecka. Skönt! :-)

Ikväll var jag i stallet ett par timmar. Armstrong skötte sig exemplariskt idag igen. Jag ledde honom bara runt lite överallt, han fick kolla på vatten gravarna och så gick vi upp på banken. Men han var mest grässugen!

Jahapp. Imorrn blir det jobb, igen. Men å andra sidan, har bara tre jobbdagar denna vecka sen är det tre veckors semester! Fan vad gött!

Armstrong funkar jättebra i stallet iallafall. Det är en lättnad. Red honom i ridhuset igår, han var jätteduktig! Longerade lite först för säkerhetsskull och då drog han ju några bocksprång, sen red jag i alla gångarter och han skötte sig exemplariskt. Samma sak idag, red ut en sväng. Travade litegrann på fälttävlansbanan. Sen fick Tessan prova honom i ridhuset vilket också gick bra. Kul att se honom lite från marken!

Nu ska vi snart äta lite kycklingsallad, och så håller jag på och installerar The Sims 3 på min dator. Ska bli kul att spela lite!

Jaha. Vad kan man säga. Det gjorde SÅ ont att ta farväl igår kväll.. Jag kunde hålla mig från att gråta ända tills vi satte oss i bilen och skulle åka hem. Då brast allt. Men han var så glad och allt var somvanligt...

Och så vaknade man imorse och bad till gud att klockan var så mkt att allt skulle vara över... Och så ser man att klockan är sex...jaha...då står han därute och äter frukost nu. Intet ont anande om vad som komma skall... Jag somnade om, och vaknade igen halv åtta. Ännu värre. Vad händer nu? Har de ens kommit ut till stallet...? Eller är de på väg ut till platsen där det ska ske?? Eller står han där och äter ur sin hink medan de förbereder det hemska? Eller...ligger han där på marken...? Eller ligger hans kropp i en lastbil....? Nästan gång jag vaknade var klockan halv nio. Då visste jag. Nu är han borta. Jag kommer aldrig mer träffa honom. Han finns inte mer. Och jag känner mig bara helt...tom. Paj. Trasig. Hela kvällen igår var allt som ett vakuum. Jag var där men ändå inte där. Samma sak idag. Jag vet inte vad mitt medvetande är..egentligen. Jag kan bara inte fatta det. Jag kan ju låtsas att han inte alls är död, han fick bara åka nån annanstans... Ett ställe där han får äta vad han vill, bo i en stor fin box, bli riden, omtyckt, älskad och få hoppa massor..och inte ha ont i sitt ben längre... Men det är väl så det är. Jag tyckte tillochmed jag såg honom galoppera på ängarna när vi åkte hem efter att ha sagt hejdå igår, i mitt omtöcknade tillstånd...

Jaha. Detta är den sista dagen i hans liv. En sketen onsdag den 8:e juli. Jag har haft i honom i nästan exakt fyra år nu. Minns det som igår när jag provred. Han var rätt busig och försökte bralla ett par ggr efter hindren. Men jag kände direkt; det här är vår häst!! Hela första sommaren fick han bara äta upp sig, han var så smal när han kom. :-( Men nu ska jag inte älta allt gammalt. Hur som helst älskar jag wille oändligt mkt och kommer alltid att göra. Ska försöka ta lite bilder och ev en film ikväll. Sista gången...

Allt känns väldigt svårt just nu. Känns som om man går omkring i ett vakum. Samtidigt känns det som om man ska gå sönder i tusen bitar inifrån. Jag beslutade idag att jag inte kommer vara ute i stallet när det hemska ska ske. Både för min och willes skull. Jag tror faktiskt inte jag skulle fixa det. Jag skulle bli fullkomligt förstörd. Och synen av honom liggandes där... Fy fan. Nej, det får bli ett värdigt avsked på onsdag kväll istället. Gud i himlen. Vet inte hur jag ska fixa det här. Hoppas iaf på att kunna ta hem den nya hästen så snart som möjligt. Kanske redan på torsdag eller fredag...