Ibland faller bara alla bitar på plats...
På alla plan.
Blev så jäkla glad idag när jag red A. Fasiken vad kämpigt det varit den senaste tiden, mest psykiskt för mig. Men idag..kändes det bara som att allt funkade. Okej, det är verkligen inte perfekt. Men, har går jämnt och harmoniskt, i form stor del av tiden, han bjuder till, kämpar tillochmed ibland för att jag ber honom. Han galopperade den takten JAG bad honom om, han slet inte i tyglarna utan fann sig i situationen. Det är ett stort framsteg för en häst som inte velat gå fram för skänkeln för fem öre, sparkat och bockat för skänkel och spö och kämpat med att försöka slita mig ur sadeln. Nu kan jag tillochmed gå på honom lite med skänkel och spö utan att han blir arg. Det är stora framsteg. Och han har ett enormt gångartsregister...ska bli så kul att se hur han ser ut om några månader när han musklat på sig, fått bättre kondis och bjudning. :-)
Helgen har varit lugn och skön, dagarna går så jäkla fort bara?! Imorrn kommer hästtandläkaren/veterinären ut till stallet, bokade in A för en koll+vaccination. Lika bra att kolla så att tänderna är ok, han är ju trots allt i den åldern då tänderna växer. Detta betyder att jag måste gå från jobbet kl 13, dvs en mjukstart på veckan. ;-)
De gånger jag orkar tänka på honom, saknar jag honom så att det gör ont. Det känns som det var så länge sen jag såg honom... Men förlusten har gjort mig mer ödmjuk..
Vackraste, älskade Wille.