Mickan

Presentationen som jag bävat så för gick tipptopp. Fan. Jag fattar inte att allt flyter på så bra. De var riktigt impade av vår uppsats och ville betala oss för att undersöka mer. Det skulle vara askul! Lägga ner en månad i höst på det. Och dessutom få betalt och känna att man gör något av betydelse.

Armstrong sträckte sig i ena bak i onsdags/torsdags. KAN bero på alla bakutsparkar han gör. Hehe. Nåja, han har skrittat sen dess, och idag var han helt crazy när jag gick med honom. Han bara kastade sig hela tiden, och stod på stället och bara sparkade bakut/bockade. Haha.

Ibland har jag varit orolig för framtiden, men nu känns allt bara spännande. Man vet liksom inte vad man blir av. Det känns bara som om det är fullt av möjligheter. Bara man tar alla chanser!