Mickan

Tiden går så fort. Och jag får totaldamp av att vara hemma i sthlm när det är såhär fint väder... Vad ska man hitta på om dagarna egentligen?? Jag känner mig alltid alldeles klaustrofobisk efter att ha kommit hem från västkusten. Där är det så öppna landskap och man kan röra sig fritt på stranden osv. Här känns det som om man är i en burk. En jävligt liten burk dessutom. :-(

Igår red jag lektion för Karin igen. Det började med en avsittning för min del, då hästen gjorde ett enmeters språng över en cavaletti och sen brallade till, jag var inte alls beredd utan gjorde en frivolt över halsen och landade på rygg. Inget värre än en skrapsår som minne. Annars gick det superbra. Han var rätt pigg men vad kan man förvänta sig av en fyraåring när man är första gången på utebanan med massor med hästar och ljud runtomkring och massa bommar på marken dessutom?

Snodde lite bilder från Tessans blogg.






Jag måste lära mig att ta mer kort. Jag tar i princip aldrig kort. Fattar inte varför, det är ju väldigt kul att ha senare.

Skönt. Nu blev det skugga. Man ska inte klaga, men när det är fint väder så känner man sig alltid tvingad att sola och sitta ute. Nästa vecka är det jobb igen, vilket jag inte ens vill tänka på. Det jag ännu mindre vill tänka på är framtiden. Tänk om man inte vore en så obota pessimist hela tiden? Att man kunde se alla möjligheter istället för alla problem? Jag borde nog gå till en hjärnskrynklare...